Helen Grankvist föreläser om vad det var som ledde till en svår tid av psykisk ohälsa från barnsben, missbruk och självmordsförsök. Om kampen samt det hårda arbetet som krävdes för att ta sig ur sitt destruktiva beteende.
När Helen var fyra år berövades hennes barndom och hon tvingades bli vuxen då tre närstående började utnyttja henne sexuellt. Som femåring skadade Helen sig själv för första gången. Hon kunde slå sitt huvud mot väggen – en gång så pass hårt och länge att hon fick en hjärnskakning. Men ingen förstod eller ville se vad Helen var utsatt för. Som tonåring började Helen skada sina privata delar. Känslan av att vara äcklig och göra fel ledde till en svår ångest och ett stort självskadebeteende.
Tonårstiden var tuff och Helen försökte hitta sin plats. Skolan kantades av mobbning och som trettonåring började Helen sniffa lim och dricka sig berusad under dagtid. När Helen var 18 år blev hon gravid och känslan av att allt kanske nu skulle bli bättre infann sig. Hon fick tabletter utskrivna för migrän och efter två år fick hon ännu starkare tabletter utskrivna. Helen kunde ta upp mot 15 tabletter under en dag och det ledde till ett svårt tablettmissbruk som varade i tjugo år. Under denna tid var hennes egenvärde lågt och tankar på självmord var ofta förekommande.
När Helen var 40 år rasade hennes liv och hon började förstå vad hon varit utsatt för som barn och allt som hänt under hennes vuxna liv. Där och då fick hon sin första psykos som ledde till att hon blev tvångsinlagd på psykiatrin. Det var första gången av många, där den längsta perioden var under sju månader. Helen såg ingen annan möjlighet än att dö och inget annat existerade än viljan att dö. Det sista självmordsförsöket blev väldigt allvarligt och Helen hamnade på hjärtintensiven.
Efter år av terapi, behandlingar och medicineringar beslutades att Helen skulle få ETC behandling. Det blev vändningen och efter 14 behandlingar började Helen återfå livsglädjen och sakta kunde återta sitt liv.
Idag lever Helen med sin särbo, sina barn och barnbarn omkring sig i en välfungerande vardag med mycket glädje. Helen vill använda med sina erfarenheter för att öka kunskapen och förståelsen för hur tystnaden är ett barns värsta fiende. Att vi behöver se barnen och våga möta de svaren de ger. Det är avgörande! Hon vill även förmedla hopp till andra att det går att ta tillbaka livet och det kan bli meningsfullt igen. Du är inte ensam!
